Det humanistiska perspektivet inriktar sig framförallt på förståelse, inlevelse och tolkning istället för statistiska samband och allmänna lagar. Humanismen anser att människan är "fri" snarare än styrd (deterministisk). Inom humanismen är begreppet existensialistisk fenomenologi centralt, och det betyder att det är individens personliga upplevelse av verkligheten som är viktigast, inte den objektiva mätbara verkligheten. Humanisterna ansåg att det inte går att utforma lagar som gäller alla människor, eftersom alla människor är för olika. Just därför ansåg de att människan var "fri". De ansåg att människan har ett brett register av medfödda möjligheter som under gynnsamma förhållanden kan förverkligas. Men humanisterna påvisade att en god utveckling kan förhindras av samhällets orättvisor eller felaktig uppfostran. I sådana land anser de att psykoterapi skulle behövas för att uppnå mål som frigörelse, utveckling och självförverkligande.
Humanisterna betonade även andra nyckelord som; tillväxt, öppenhet och kreativitet. På något vis så känner jag att jag kan dra en parallell till den politiska liberalismen, det vill säga personligt ansvar och fri vilja. Humanistiska psykologer är oftast inte så intresserade av allvarliga psykiska störningar. Det är en kritik mot humanismen för mig, att perspektivet liksom är "för positivt", att det överlåter och förväntar sig att den enskilda individen ska lösa alla problem i stort sett ensam. Jag håller med humanismen i det avseendet att alla människor är ju för olika för att "sättas in" under samma lagar. Det är precis samma sak som att säga att alla skolbarn tycker att matematik är det roligaste ämnet. För mig känns det som att i verkligheten är allt uppbyggt av lite olika tankar från alla de psykologiska perspektiven. Eftersom allt är relativt håller jag med humanismen om att individens personliga upplevelse av verkligheten är viktigast. Förutom att rita upp den stora bilden av människolivet har humanismen för avsikt att hjälpa oss att förstå - inte bara andra utan också oss själva. Humanismen innehöll också en perspective av att göra världen till en bättre plats genom att bidra till att stärka människans värdighet och respekt.
B
1a. Abraham Maslow argumenterade för att vi människor har en hierarki av behov och att självförverkligande endast kan uppnås efter att de lägre behoven tillfredsställts. I hierarkin finns följande behov:
- De fysiologiska behoven, de primära, som innefattar mat, sömn och gender.
- Sekundära behoven;
- Trygghet: Skydd och säkerhet
- Kontakt: Kärlek och förälskelse, vänskap och gemenskap.
- Uppskattning: Respekt och uppskattning från andra och självrespekt.
- Självbestämmande: Att kunna styra sitt liv och sina aktiviteter.
- Meningsfull aktivitet: Att få syssla med sådant som man tycker är meningsfullt.
- Självförverkligande: Att få utnyttja sina inneboende möjligheter.
Jag tycker att turordningen i Maslows hierarki inte nödvändigtvis behöver stämma. Hur förklarar exempelvis hierarkin att politiska demonstranter hungerstrejkar eller riskerar deras fysiska hälsa för att istället försvara principer de tror på eller att miljontals kvinnor väljer att leva i konstant food cravings för att bli smala. Detta motsäger ju hela behovstrappans innebörd och betydelse. Visserligen så inkluderar Maslows trappsteg mycket i livet, men inkluderar dem allt? Kan man verkligen sätta in livet som sådant i sju punkter? Livet är ju inte så enkelt, allt kan inte placeras i fack. Maslow tar inte hänsyn till kulturella skillnader, där olika företeelser är olika viktiga. T ex girlfriend or boyfriend att barn i Afrika som bor i dåliga hus/hyddor, det vill säga har dålig trygghet kan kanske ändå känna kärlek utav sina anhöriga. Därmed får Maslows behovstrappa än annan ordning i en annan kultur.
även love-making kan jag ifrågasätta i de fysiologiska behoven, eftersom det finns många människor som inte har gender, men som ändå kan "gå uppåt" i behovstrappan. Där kan man t former mate nämna munkar eller nunnor som har kunnat uppnå självförverkligande utan en av punkterna i de fysiologiska behoven.
Jag kan inte se några ytterligare behov, men däremot ser jag en ordning som inte alltid behöver stämma i behovstrappan.
1b. Rogers menade att en stor kongruens (överensstämmelse) mellan vår självbild och all inkommande information var väldigt viktig för vår psykiska hälsa. Om vi inte har kongruens så ska vi så långt som möjligt tillåta oss att erkänna de upplevelser vi har (de omedvetna upplevelserna). Varför vissa upplevelser förblir medvetna är för att vi anser dem vara viktiga. Upplevelser som förblir omedvetna beror alltså på att de inte är viktiga för oss.
Jag anser att om man har dålig kongruens mellan sin självbild och utomstående information, med andra ord förnekar sina känslor så kan detta skada ens psykiska, att man liksom "äter upp sig själv" inombords, genom att man inte får nåreceived "utlopp" för sina känslor. Jag tror att det är viktigt att ens verkliga känslor kommer ut för att man ska må bra. Dessutom kan känslor som förnekas istället omvandlas till t ex ilska som utan anledning kan gå ut över andra. Därför håller jag med Rogers resonemang.
2a. Enligt Maslow är självförvekligande att man får utnyttja sina inneboende möjligheter eller drömmar, det vill säga behovet av självutveckling och personlig vidareutveckling. Självförverkligande (eller självrealisering) handlar i vilket semester som helst om ett fullt utnyttjande av personens möjligheter och förmågor, resultatet av - och förutsättningarna för - personlig tillväxt.
Först och främst så når inte alla upp till självförverkligande om man inte har nått de lägre behoven i hierarkin. Sedan kan samhällets orättvisor medföra att människor inte uppnår självförverkligande. En annan aspekt kan vara människor som har bristande självförtroende, vilket kan vara ett hinder för självförverkligande. Maslow ansåg att människan vill förverkliga sina olika möjligheter så mycket den kan. Han ansåg även att de tre översta behoven hänger nära ihop: att få bestämma själv och göra det man tycker är meningsfullt - är nödvändigt för självförverkligande. Maslow fann också att de som lyckades förverkliga sina drömmar och utveckla sig själva hade den bästa hälsan i befolkningen.
I de avseendet håller jag med Maslows tankar. Det är ju nödvändigt att sitt självförverkligande känns meningsfullt och att man få bestämma själv kring det man gör. även att de som hade lyckats självförverkliga sina drömmar mådde bäst av befolkningen i samhället kan jag förstå. Det stärker ju ens självförtroende och strätruck mot ens idealsjälv har helt eller delvis uppnåtts. En viss kritik mot Maslows tankar kring självförverkligande är;
Hur ska man veta om en person faktiskt förverkligar sig själv? Det är ju inte alltid självfallet att människor väntar med kreativ verksamhet tills de har tillfredställt sina kärleks- och trygghetsbehov.
2b. Rogers anser att villkorslös kärlek och villkorslös uppskattning är de två viktigaste behoven. Kärlek är viktigt för att kunna bygga upp en positiv självbild. Man måste få uppleva en villkorslös kärlek; att man är omtyckt, även när man gör fel. När man får känna villkorslös uppskattning vågar man erkänna fler av sina egna upplevelser och känslor. Om man har fått villkorslös kärlek och uppskattning så har man med största sannolikhet en bra självbild.
Vad jag har förstått så är självbild ett sammanfattande ord för bl a självkännedom, självkänsla och självförtroende. Jag håller verkligen med Rogers resonemang, det är mycket viktigare än vad många kanske kan tro. Får man inte uppleva villkorslös kärlek och villkorslös uppskattning kommer man som människa att få en dålig självbild (inkongruens); dåligt självförtroende eller dålig självkänsla, vilket kommer sätta sina negativ spår i allt personen gör. även som tidigare nämnt så känner man då inte sina "verkliga känslor", vilket kan tära på en själv och andra i sin omgivning.
C
Det sanna jaget enligt humanismen är en människas goda självbild. Specifika normer från omgivningen i samhället kan göra det svårt att hitta sitt sanna jag. T former mate som den katolska prästen (som nämns i boken) ska enligt samhällets normer och seder inte attraheras av unga flickor. Med andra ord är det sanna jaget de förträngda och omedvetna känslorna.
